En dag på en välbesökt flygplats sitter passagerarna på ett kommersiellt flygplan och väntar på att cockpitbesättningen ska dyka upp så att de kan komma iväg.
Piloten och andrepiloten dyker till slut upp längst bak i planet och börjar gå upp till cockpiten genom mittgången.
Båda verkar vara blinda.
Piloten använder en vit käpp och stöter till passagerare till höger och vänster när han snubblar nerför gången, och andrepiloten använder en ledarhund. Båda har sina ögon täckta av stora solglasögon.
Till en början reagerar passagerarna inte utan tror att det måste röra sig om något slags skämt. Men efter några minuter börjar motorerna gå på högvarv och flygplanet sätter sig i rörelse.
Passagerarna tittar oroligt på varandra, viskar sinsemellan och tittar förtvivlat på flygvärdinnorna för att få lugnande besked.
Sedan börjar flygplanet accelerera snabbt nedför landningsbanan. Några börjar få panik, några passagerare ber, och allt eftersom planet kommer närmare och närmare slutet av landningsbanan blir rösterna mer och mer hysteriska.
Till slut, när planet har mindre än sex meter kvar av landningsbanan, ändras plötsligt tonhöjden på ropen och alla skriker samtidigt, och i allra sista stund lyfter planet och är i luften.
Uppe i cockpit drar andrepiloten en lättnadens suck och vänder sig till piloten: ”Vet du, en vacker dag kommer passagerarna inte att skrika, och vi kommer att bli dödade!”
